apumpkin -

Fan , jag har tappat det .
All den där jävla pepp och må bra känslan, borta helt fucking jävla borta .   Detta är en av alla femhundraelva gångerna jag försöker skriva av mig, det blir ändå så att jag raderar allt och sen bara sitter och glor på skärmen.
Jag vet inte ens om jag existerar längre, jag kan inte skilja på om jag drömmer eller om det verkligen händer. Det är en sådan sjuk känsla, jag vet inte hur jag ska förklara den.  Jag vill bara sova, alternativt bli jätte full och inte känna.  Jag fattar inte varför allt blir så low, helt plötsligt jag kan gå från TOPP till BOTT . Ena dagen , kan jag allt och vill göra allt sen helt plötsligt ligger jag i sängen  tjugofyrasju och vill inte ha något med någon att göra .
Det finns vissa saker som får mig att le, och vilja leva medans det finns så mycket som bara drar ner mig.
Jag bara önskar att någon någongång kunde lyssna på mig, och försöka hjälpa mig "det ordnar sig" jag är så jävla trött på de orden .
Det ordnar sig inte, ni vet inte hur det känns, ni vill inte ens försöka förstå.
Okej , mina "psykbryt" är svåra att förstå och hantera men hur fan ska jag annars känna .      Jag vill bara få en sådan där lyckorush igen, då allt kändes bra och framåt .
Det kanske skulle hjälpa med en ny "anna" men jag vet inte om jag orkar gå igenom allt igen , jag har precis lyckats mura igen .
Det är som någon krossat ett glas, ett glas som var jag .
De bara lämnade skärvorna och gick, ingen orkade plocka upp dem och klistra ihop mig igen .

-
Jag vill helst av allt förstå hur du, kan leka så jävla oberörd . Låtsas som inget, och bara fortsätta .
Du om någon kanske borde lyssna på allvar och ta min hand och hjälpa mig upp . Vi pratar inte ens längre, det är sjukt jag saknar dig så det gör ont men jag hatar dig hatar dig så innerligt för att du bara skiter i det här , i mig . Du har alltid varit min stora starka trygghet, och nu känns det som om du bara pissar på mig.

-
Mamma älskade fina mamma .
Jag vill ta all smärta från dig, och bara göra dig lycklig.
Förlåt för smärtan jag gett dig, och all den smärta jag inte kunnat skydda dig ifrån .

-
Jag skrev fem rader om dig, till dig men det kändes på något sätt fel .
Ibland tänker jag på dig, jag vill skriva men jag raderar kanske för rädslan eller något annat . Jag vet inte .

• Idag går alla mina tankar till Therese Johansson Rojo, som mördades häromdagen.  Hon blev bara 15 år, och fick inte uppleva sin skolbal eller nionde avslutning. Jag skänker även tankar med styrka och mod, till hennes familj och vänner som har det extra svårt just nu.

Jag tycker det är sjukt, att det är två 16 - åringar som sitter anhållna för mordet på denna unga tjej. Hur tänker man när man mördar en 15- åring, som har hela livet framför sig?! För mig är det här sjukt svårt att förstå, och jag lider med hennes familj .
I gårdagens aftonblad skriver Mikael Näslund en väldigt rörande text , som  får en att tänka .
Han börjar såhär " Tack för att vi fick chansen att lära känna dig, Therese" .


Ska snart iväg och jobba, inte helt okej . Känner mig fortfarande dålig, men kämpar på .

PUSSSSS / C

-  Nu har jag försökt formulera mig på massa olika sätt, jag tänker inte radera det här det blir som det blir .
Det är sjukt att ena dagen saknar jag dig så mycket så det känns som att hjärtat ska hoppa ur, nästa dag tänker jag inte på dig alls, och sista dagen önskar jag bara livet ur dig. Den kärleken jag känner för dig är obeskrivlig, för du är ju du. Jag kommer aldrig sluta älska dig, hur mycket du än sårar mig. Du kommer alltid vara den där jag vill krypa upp hos när jag är ledsen, eller ringa när jag sitter i knipa.  Men jag kommer aldrig göra dig så tillfredsställd, never again .       Du betyder så pass mycket så jag kommer inte kunna vara arg jämt, men ibland då ska jag fan va arg .      Och nästa gång du vill säga något säg det för fan till mig .    För jag finns här, och jag är här .  
Det sämsta är att imorgon eller nästa dag, när jag väl träffar dig kommer jag ändå le och hoppa upp i din famn och säga hej .         




- Jag är glad för att jag har orkat gå upp ur sängen idag, fast jag kunnat legat kvar och bara varit .  Det känns så bra att jag egentligen bara vill isolera mig, gör jag saker hela tiden . Saker som får mig att påminnas om varför, varför jag ens borde gå upp ur sängen . Hur mycket jag än vill ligga i sängen och bara glo film är jag glad att ni ringer och ber mig gå upp och göra något. Jag tycker det är skönt att ni fortsätter ringa efter tre dagar när jag inte svarat, jag är glad att jag har er .  Det är skönt att någon förstår mina "mullvads" perioder , eller mina raseriutbrott .   Allt är bara så skönt .   
Trots all denna jävla hopplöshet jag känner, kan jag inte sluta LE , eller bara känna lycka .
För snart är dagen här, då jag kan säga att jag är riktigt jävla LYCKLIG !